Jag fick ett mail av en yngre tjej som tyckte om när jag skrev om mina tankar, tankar om livet, min väg till självkänsla osv. Hon undrade om jag inte kunna skriva lite om jag alltid haft en bra självkänsla?
Så här är det. Jag är uppväxt i en trygg familj med en mamma, underbar låtsas pappa, en halvbror och syster och en min gulliga pappa som bodde i ett annat hus med sin nya familj på den tiden.. Jag har alltid haft vuxna som stället upp på mig och gett mig kärlek, min mamma gör allt för andra och inget för sig själv, vilket jag tycker är fel och inte lever efter.
I skolan var jag en en glad tjej, den man gärna skrattade åt som var lite tokig och alldeles för snäll. Jag fick jobba för mina medelbetyg, min kunskap sitter inte i huvudet..den sitter i händerna:) Mitt stora fel var att jag vågade aldrig säga ifrån när jag tyckte något inte var kul, eller om någon inte var snäll mot mig. Jag umgicks ibland med vänner som jag egentligen inte tyckte om och som som styrde mitt liv, sa vad jag skulle göra och vilka jag skulle umgås med.
När jag började gymnasiet, så sa jag upp kontakten med tre av mina vänner då som gav mig dålig energi, fruktansvärd känsla att känna sig elak, säga till någon att jag vill inte umgås med dig för jag mår inte bra då..men det var nödvändigt. Jag behövde lära mig ingen får trampa på mig, jag måste utgå från vad som känns rätt för mig. Dessa tre vänner kan jag numera prata med igen, men vi umgås inte och jag tror de läser min blogg.
Så här är det..jag är en glad skit, jag försöker sprida kärlek, säga snälla saker, krama folk jag tycker om, jag är trygg i mig själv och jag har många nära fina vänner. Jag kan tycka jag är söt även om jag har 10 kilo övervikt osv. Jag är inte speciellt
avundssjuk på andra och andras liv för jag älskar mitt eget..jag lägger min energi på mig själv och fokus på oss..vad andra gör det bryr jag mig inte så mycket om..den tiden har jag inte.
Men jag kommer aldrig mer tillåta mig att umgås med människor som inte ger mig energi. Jag kan vara ärlig nu och säga det och jag ser istället till att ösa kärlek på dem som jag bryr mig om, som känner mig och som ger mig glädje. Jag har hellre tio nära vänner en trettio halvbra;), men sedan är det inte lätt att hinna umgås med alla, en del växer man ifrån av olika anledningar även om man tycker de är bra vänner eller så finner man nya. För när man känner sig uppskattad av av andra.. då växer man som människa och har något att ge tillbaka. Det blir bra karma..:)
Ha en fin dag, krama någon och visa lite kärlek..då blir det en bra dag!
Kram Lotta
Inlägg
