måndag 21 januari 2013

Selmas pappa



Viss saker berör, berör så det gör ont. Läs detta...


Foto Lena Larsson

Härromdagen hörde jag på Alex Schulman & Sigge Ekelunds podcast. De pratade om barn. Och Alex sa något som lämnade ett så starkt avtryck på mig: “När man får barn öppnas för alltid ett fönster mot döden.” Och det gäller inte bara rädslan att något ska hända ens barn, lika stark är rädslan att inte kunna finnas för sitt barn resten av livet. Så därför berörde historien om Selmas pappa mig något så oerhört. Selma är 1 år och hennes pappa ska utvisas till Iran och kanske döden. Anledningen? Selmas mamma är svensk och Migrationsverket anser att Selma inte behöver sin pappa lika mycket. Just nu pågår en massiv kampanj startad av fotografen Lena Larsson. Det här är så fruktansvärt viktigt. Mammor och pappor är precis lika mycket värda för ett barn. Blogga, twittra (#selmaspappa), skriv på protestlistan, skrik så högt ni bara kan, det här får inte hända!! Här kommer hennes öppna brev till Migrationsverket:
Hej Sara,Till att börja med, jag förstår att ditt jobb är att sköta informationen för Migrationsverket – inte fatta besluten själv, men eftersom du är den enda människa som publikt yttrat sej i denna fråga vänder jag mej till dej.
Du vet säkert inte vem jag är, men våra vägar har korsats en gång den här vintern. Jag har bloggat om familjen Larsson Khanzadpor på vinst och förlust. Ända sen dagen jag först träffade dem. Arga, vädjande blogginlägg. Vi har slitit som djur med att sprida och få underskrifter till en PROTESTLISTA. En lista som Emma skickat till migrationsverket – varje dag. Gissar att du inte sett den? Har du sett alla namn på listan? Eller mina blogginlägg för den delen?
Jag däremot, läste din kommentar till Emma, Adel & Selmas fall i AFTONBLADET. Den där kommentaren där du sa att Adel hade kommit hit olagligt och det är besvärande för hans fall. Gör inte alla flyktingar det? Kommer in olagligt alltså. Är det inte den olagliga flykten som gör det till just en flykt? Hade allt varit aviserat, stämplat och klart i passet kanske man egentligen inte behöver komma någon annanstans? Vad vet jag, men tycker bara det låter logiskt. Flykt/smyga/ljuga/springa. Allt hänger ihop på något vis. Som att flykten är en konsekvens av ett riktigt otäckt skarpt läge. En reaktion mot ett hot. En fara för sitt liv. Flykt är något både du och jag har noll erfarenhet av. Vi vann i livets lotteri. Vi föddes i ett land där man t.ex. har rätt att skriva de här raderna.


Det var inte bara den kommentaren som lämnade mej frågande och uppgiven. Det var det där du sa om att migrationsverket inte tycker pappor är så viktiga:
– “Det finns undantag när man har småbarn, eller om barnet påverkas negativt av att inte vara med sina föräldrar. Men nu finns det faktiskt en mamma i Sverige, och då blir det svårt att överklaga på den punkten.”
Har du barn Sara? Om du har det, anser du att deras far är så oviktig att det inte spelar någon roll om han lever eller dör? Anser du att de kommer få det minst lika bra om han försvinner? Att det inte kommer skada dem? Har dina barns far ingen funktion alls i er familj? Älskar du honom? Kan du föreställa dej att han blir fängslad, slagen kanske dödad utan att du får en klump i magen? En skenande puls? Kan du ens föreställa dej?
Jag vet. Det här är väldigt personliga frågor, men jag MÅSTE ställa dem. För du är en människa precis som Adel. Inte en siffra i statistiken. Om du stod inför samma situation som Emma, Selma & Adel skulle inte du vilja visa för domaren att er familj visst är värd något. Att ditt barn faktiskt skulle fara illa utan sin far. Att deras liv kan slås i spillror. Skulle inte du vilja visa din familj för den för dej ansiktslöse domaren? Se honom/henne i ögonen? Tala med honom? Skulle inte du vilja att han eller hon skulle ställa de där riktigt personliga frågorna?
Emma, Adel & lilla Selmas öde avgörs om ett par veckor. Deras överklagan tas upp i en domstol – där de inte får närvara. De tillåts inte föra sin egen talan för deras lilla familj. Eller för Selma som bara är ett ynka år gammal. Är ett enda år verkligen all tid ni kommer låta henne få med sin far. Om inte Emma och Adel får föra hennes talan, vem ska beskydda henne då? Svenska staten har uppenbarligen inget intresse av att hjälpa henne. Nu berövas familjen Larsson Khanzadpor rätten att ens tala. Är det demokratiskt tycker du?
Är det för att det blir lättare om man slipper se människan bakom sifferstatistiken som de gör att de inte få komma? Det blir kanske lättare att fatta ett beslut om att slå en familj mitt itu om man slipper se dem i ögonen när man gör det?
“Nej han verkar skum, han kanske bluffar. Kan han bevisa att han blir hängd? Har vi ringt Iran & frågat? Nej, skit samma. En pinne till i statistiken. Ut med honom. NÄSTA!”
Är det därför de inte får komma? Är det därför de inte ens beviljas rätten att förklara hur ont det gör. Hur rädda de de är.
Om du visste att du har en dryg vecka kvar till domen. Och du har nekats chansen att få komma och prata med domaren för att rädda livet på ditt livs kärlek. Hur skulle du må? Skulle du sova om natten? Skulle du desperat vilja få chansen att i alla fall träffa den där domaren? För att visa att du har ett ansikte. Att du finns på riktigt.
Hur känns det? Känns det?
Lena Larsson, Stockholm 2013 01 19

Foto : Lena Larsson

9 kommentarer:

Ninette sa...

fy ändå... vad bra att du skriver om det här, hoppas att dom som behöver läsa det verkligen läser det och gör nåt åt saken.

Chatrin sa...

Jag har ett ord för detta FÖRJÄVLIGT!!! Håller alla mina tummar för denna familj. Kram på er

Nordhem sa...

ibland skäms man..jag skall göra mitt så gott jag kan.

Bokcaféet i byn sa...

Ja det är så man häpnar. Livets lotteri är verkligen vad det handlar om. Jag hoppas verklligen det går den lilla familjens väg!

Anonym sa...

Tack,Lotta!
Jag är tacksam,att du skrev om det här.Har inte sett detta tidigare.Splittring av familjer ska ju motverkas!Men nu?
Jag har skrivit på namnlistan och hoppas att många gör likadant.
Lycka till familjen!
Gunilla
gunilla.hem@gmail.com

Butiken Medmera sa...

Det låter ju helt förskräckligt! Nu är det påskrivet i alla fall, och hoppas att de tar sitt förnuft till fånga.
//Helena

Gärd Fors sa...

Detta är så långt från OK som man kan komma.

http://www.tingsrydnytt.se/blogg/en_redaktors_vardagstankar/ar_en_pappa_oviktig_for_barnet_6897/

Ekenäsliv sa...

Ja nog berör det allt….
Man hoppas för allt i världen att de tar sitt förnuft till fånga och tänker på barnets bästa…

Jennie sa...

Klart inte alla kan stanna i Sverige. Men det borde prioriteras på ett männskligare sätt. Utvisa alla invandrare som begår brott ist. Borde vara en slags krav att dom måste sköta sig för att få stanna. Stackars barn och stackars föräldrar. Vilka panikkännslor de måste ha...