fredag 28 juni 2013

Att säga ja....



Det växer så det knakar. Jag är i trädgården idag, eller springer ut och in och grejar lite med vad jag vill. Ungarna har kompisar och mannen är på kurs. 



Jag försöker att säga ja till saker när barnen frågar om det passar. Så här är de med kompisar om dagarna. Jag tänker att vi ska göra lite kul vi också, men de har ju så mycket roligt varje dag med sina vänner och jag roar mig själv. Att säga ja innebär att se möjligheter...det går inte alltid, men väldigt ofta går det bättre än vad man tror. Om man ger dem ansvar och de har roligt så tror jag att de ger tillbaka och tar ansvar. Men jag är larvig med vissa saker, den lille får tex. inte vara sjön själv ännu..men snart så. Jag förväntar mig att de ska ha fantasi och inte tror att allt ramlar över dem. Det finns massor att hitta här hemma på landet och det lär jag mina ungar och alla deras vänner. 

Kram Lotta



5 kommentarer:

ida andersson sa...

Önskar att jag och prinsen bodde lika vackert och härligt som ni. Kanske skulle livet vara något enklare då. Jag skulle i alla fall njuta mer. Kram

Ninette sa...

Ibland är det så mycket lättare att säga nej åt barnen, och åtminstone jag får dåligt samvete när det blir för mycket sånt... Ser så mysigt ut med ungen som vattnar i kökslandet, sånt gillar vi också här hemma, brukar vattna hela familjen ibland (och få lite mindre dåligt mammasamvete på kuppen)! vatten plus ungar = glada sommarminnen!

Hanna sa...

så sant.
Kram
Hanna

ingenjörernas trädgård sa...

Det är så bra som du gör, det är det dom kommer att minnas. och visst är det härligt att ge dom det minnen.
Ha en underbar helg

I mitt hjärtehem sa...

Så lätt att man säger nej för ofta för att man själv tänkt sig annat. Men tiden tillsammans blir oftast mer värdefull när man möts på halva vägen :0)